Vägen till Au Pair livet..

Who said life would be easy? No one, cuz it´s not!
Okej, jag kan börja med att varna er att detta förmodligen kommer bli ett av de längre inläggen, men förmodligen ett av de viktigaste och mest innehållsrika inläggen i denna bloggen.
Igår var nog den absolut värsta dagen under mina 9 månader här i staterna. Började med att jag som gick upp med kidsen som vanligt, tog med dem och käkade frukost, tittade tv m.m. Klockan 9 på morgonen hade jag bestämt att skypa med mina kära stora syster en stund och det var inte vilken skype som helst, varför kommer jag till snart.
Ni vet att jag länge funderat på om jag ska förlänga 6 månader här eller inte och om jag ska vara ärlig så har jag tänkt på det sedan säkert 3 månaden här och även när jag haft de värsta dagarna här har jag nog aldrig tänkt, nej jag kommer inte förlänga, men jag har heller inte tänkt att jag till 100% ska förlänga, jag har alltid velat vänta att ta mitt beslut tills slutet av sommaren. Man vet aldrig hur man känner i slutet av året, eller om man ångrar sig. Det har vart mycket som talat FÖR att förlänga men också mycket som talat MOT, det har vart fler fördelar men nackdelarna har betytt mer på ngt sett. Min familj väger så mycket tyngre, vilket fick mig att tveka.
Det värsta har vart att jag inte sett min äldsta syster sedan september förra året och jag har heller aldrig sett hennes 6 månaders baby Joline som jag är moster till vilket är något av det värsta. Jag återkommer till detta, men nu i slutet har jag kännt att jag vill bara ta mitt beslut och jag har vart ganska säker på min sak ett tag, vilket var att förlänga 6 månader. Så med det sagt betyder det att jag kommer att stannna till 19 april nästa år!!!
Jag hade "möte" med mina värdföräldrar i måndags förra veckan, då jag frågade om lite allt möjligt. De ger mig 2-2, 5 veckas obetald semester för att åka hem över jul/nyår och jag får ändå min 1 veckas semester kvar, vilket jag tycker är jätte snällt. Fast de har alltid sagt vi gör allt vi kan för att du ska stanna och vara lycklig:)
Kvällen efter gick jag ner till mina värdföräldrar och sa, nu har jag tagit mitt beslut att stanna 6 månader till och de båda hoppade upp från soffan och spranf fram och kramade mig i typ 10 min och sen ser jag att båda två står och gråter, haha! Det trodde jag aldrig, inte från min värdpappa iaf. Fick säkert 50 kramar under 10 min. Så söta är dem, så det kändes skönt:) Vet inte om jag sagt detta förr? Men de har planerat att ha 3 till au pairer efter mig, men nu sa de att om jag förlänger så är dey troligt att jag blir den sista. Jag skäms för att prata "gott om mig själv" men jag säger vad hon sa och det var att, de säger att de aldrig någonsin kommer få en bättre au pair så de vill inte ha en ny. Vilket jag inte håller med om, de bara känner så nu för att vi kommer bra överrens eller nåt. De kanske ångrar sig , men förmodligen inte sa de. Det var så sjukt oväntat av dem!!
Anyway, nu är det beslutet taget så nu ska jag boka biljett hem så fort som möjligt:)

Nu tillbaka till skypen med min syster. Jag har vart nervös hela veckan inför att berätta om mitt beslut inför henne, för hon är den som vart helt ärlig med att hon verkligen vill att jag ska komma hem NU. Speciellt nu när både jag och min andra syster bor utomlands. Jag började prata och efter några minuter kom alla tårarna, fick inte fram ett ord och jag satt bara och lipade. Fick fram ord och förklarade att jag bestämt att förlänga och då kom hennes tårar och vi båda satt där och lipade. Joline 6 månader satt bredvid och pillade min syster i håret för hon såg att hon var ledsen, usch det var det värsta jag vart med om. Jag är super nära med mina systrar, de betyder ALLT för mig så att se den du älskar mest gråta är bara helt obeskrivligt. Jag vet att jag måste ta mitt beslut grundat på mig, men det värsta av allt är att jag aldrig kännt sådana här skuldkänslor. Det känns precis som att jag inte bryr mig alls om min familj och väljer bort dem på ngt sett. 1 år, fine men sen väljer jag att stanna ännu längre. Jag vet att de älskar mig precis lika mycket oavsett mitt beslut, men dessa känslor de är hemska!!! Värsta skypen ever!!! Kan prata om detta i evigheter, men det jag kan säga är att jag kommer alltid ha dåligt samvete, det kvittar hur jag gör, men jag känner mig ganska säker med mitt beslut även om det var det värsta jag gjort. Till alla, jag saknar er mer och mer för varje minut jag är borta från er, att jag stannar längre betyder absolut ingenting. Det betyder att jag har mer att uppleva och lära, men jag tänker varje dag på den dagen jag kommer hem för att stanna, glöm inte det!

Efter skypen gick jag ut och träffade min värdfamilj och Kristy kramade mig som hon alltid gör när jag skypat för hon tror att jag alltid blir lite ledsen, denna gången hade hon rätt så jag började lipa inför min v-familj, men kändes skönt att prata om det. Jag var lite halvdeppig hela dagen, eller väldigt men försökte hålla humöret uppe. I slutet av dagen frågade Kristy hur jag mådde och jag sa att det inte var den bästa dagen i mitt liv, men att jag klarar det, förklarade situationen m.m. och sa att det värsta är bara hur dåligt samvete jag har.
Den dagen gick åt till att åka på sight seeing i staden Pullman, kollade på björnar, sen körde vi till Idaho och vårt hus där vi nu bor. Badade, checkade huset m.m. På kvällen satt jag uppe och snackade med föräldrarna och den andra familjen, haha! Dessa samtal, inget förvånar mig längre:) T.e.x som idag på sjön. Då hoppar min värdpappa i och säger... Ahhh, that felt good, I had to go pee so bad, haha!
Senare säger min värdmamma: Can I jump in? i need to go pee, haha! barnen har vädligt kul åt att man får göra nr 1 i sjön, haha!

Seriöst jag har nog aldrig sett ngt liknande i mitt liv. Detta är nog det finaste huset...helt sjukt. Alla här tycker det är helt fantastiskt och de båda bor på The Strand i lyxhus. De som hyr ut huset designade det själva och allt är såå vackert. Hela hsuet har typ utsikt över sjön, jag kan ligga i min säng och titta på solnedgången över sjön:) Har även en öppen spis i mitt rum, haha! Vår egen brygga, med båtar, jacuzzi, jag finner inte ord för stället. Önskar ni kunde förstå bilderna, men åh helt underbart!
Idag har vi vart ute i båten från typ 10 - 7 på kvällen, så sjukt kul. Har åkt vattenskidor ( jag kom inte upp, haha! men jag ska imorgon:) Trillade precis när jag stod upp varje gång) De andra har gjort det flera, flera år så de sa att det tar lång tid att lära sig. Blir så sjukt arg när jag inte klarar ngt direkt, ni som känner mig vet. Åkte på en sån där stor ring efter båten, åkte till staden och åt glass på ett äkta creamery. Oh yeah. Så sjukt gott. Den minsta kulan var typ 5 vanliga. Jag skämtar inte!!
Vi har haft en helt underbart bra dag, alla är så roliga som vanligt, vi har hoppat från båten, sjön är jätte varm och skön, solen steker och man grillas som ett spett i båten, men det är nice:)
Ikväll blev det BBQ och jag badade barnen m.m. Ligger nu i min säng här och jag är helt överlycklig över att få mitt egna rum. Det gör mig till en gladare au pair:) Att dela rum med kidsen och inte får ngn privacy i 9 dagar är inte att rekommendera.

Nu är jag helt slut, kan somna inom 1 sekund. Imorgon vet jag att vi ska på pirate cruise på kvällen, haha! Blir spännande:)
Det blev ett långt och väldigt blandat inlägg, men ville försöka att avsluta lite glatt. Tänker fortfarande massor på gårdagen och det kommer jag förmodligen alltid göra men det är ingen annan mer än mig som valt att leva med det! Hur mycket det än suger rent ut sagt så hoppas jag ändå att jag tagit rätt beslut.

Im such a creative au pair, haha!


Helt omöjligt att visa på bild, men ska försöka ta mer bilder så ni kan se lite bättre!




Morsan i den andra familjen var så grym braa! Hon är van dock, men ändå. Proffs!


Min värdmamma har fler bilder. Nu är det dags för mig att få lite sömn! Tack alla för era åsikter och ert stöd!
Ni är bäst!!