DILEMMA!
Jo, jag måste påpeka igen hur underbar studentdagen var..allt var bara såå bra, men väldigt konstig känsla samtidigt. Jag har gått i en dansklass och ja kan lova er att man blir VÄLDIGT tighta med alla i klassen då, alla tycker säkert man har bra sammanhållning i klassen..hehe! men, shit de är ju min familj. Säg något jag inte gjort tillsammans med dom?
Sen är vi sammanslagna med en teater del också och tillsammans blir det ES3B--Ni är bäst!!
Saknar alla redan så sjukt mycket, tur att vi fortfarande ses iaf:D
Nu till det jag skulle uppdatera om som jag lovat..idag känns det mycket bättre än va de har gjort, men jag behöver ändå ert råd!
Lite bakgrund för att ni ska förstå:
Min ena syster som nu är 29 år blev tillsammans med en kille när hon gick i 1:an på gymnasiet och sedan dess har de varit ett par, alltså i 12 år! Jag tycker ibland att många förlovar sig och gifter sig lite väl tidigt ibland ( vill verkligen inte dra alla över en gräns) men ibland är det så tkr jag..Min syster är inte en av dom..haha! Hon och hennes kille förlovade sig efter 10 år,.verkligen på tiden tyckte vi nära och kära:)
Ni undrar säkert varför ja berättar de här..haha! men de kommer...
Alla har tjatat å tjatat.. jaha, när blir det giftemål nu då? Och min syster har tjatat på hennes kille att han ska fria..haha! Förra året och efter 12 år gjorde han det och 23 maj i år gifte de sig. Det blev ett helt underbart bröllop som inte var annat än bra!! Jag lever på det än :)
Hennes man som det nu är, är världens roligaste och mest omtänksamma man kan tänka sig och det är min syster mer än värd :) ( eftersom hon också är det..hehe)
De har alltid varit mina förebilder på alla sätt...!!!
Dagen innan studenten kom nyheten som vi alla väntat på i flera år och som vi tjatat:)
Hon är GRAVID :):):):):)):):)):):
Jag grät av lycka, jag ska bli moster!!! Samtidigt var det väldigt oväntat de bor nu i sthlm sen typ 5 år tillbaka och har alltid tagit karriären främst så vi trodde de skulle vänta ett par år, men nu ÄNTLIGEN ska de försöka flytta hem...Jag är så lycklig!!
Trötta på att läsa??
Hursomhelst efter ett tag slog det mig att bebisen ska födas ev 22 januari vilket innebär att när jag kommer hem från USA är barnet 8-9 månader..Det här kan jag ju inte missa..ja kan inte ens missa när hon är gravid..hon kommer va så fin..jag bröt i stort sett ihop..Förstår ni, eller låter de konstigt??
De kan kännas ego att tänka såhär, men enda anledningen är att jag inte vill missa ngt som jag väntat på hur länge som helst....
Mina tankar har gått fram och tillbaka...konstiga tankar, samtidigt som man är överlycklig kan ja inte bestämma mig hur ja ska göra...
Idag har jag pratat med min syster som vägrar låta mig vara hemma pga av barnet, och mamma, pappa, alla vännerna min andra syster tycker i stort sett samma..man kan inte ge upp sin dröm för ngn annan!
Men...usch, de kommer bli hemskt att vara borta när man missar det..men sen tänker ja om ja åker senare är ju barnet ännu större och då kommer de ju verkligen komma i håg mig .Nu i början kanske det är bäst att vara borta om jag måste välja!! Tack för alla som stöttat mig och i stort sett hjälp mig att välja...
Fy va ja babblar nu, förstår om ni redan slutat läsa..haha! Anledningen till hela historien var för att ni skulle förstå hur ja längtat efter det och vilka förebilder de är, så ni kan sätta er in i situationen!
Syrran om du läser det här...GRATTIS igen, ni kommer bli de bästa föräldrarna någonsin!
Hur skulle ni gjort??
Idag känns det ändå ganska bra, eftersom jag nog bestämt mig för att åka iaf, men skulle behöva lite råd iaf.
Nu måste ja sluta skriva innan ni klickar ner:)
Tack för er tid!
Pernilla <3
Jag förstår precis vad du menar! Min allra bästa kompis fick just barn och nu ska jag åka iväg ett år. Känns ju inte kul och missa allt. Men å andra sidan kommer det alltid finnas saker som gör att man vill stanna kvar, man måste leva sitt eget liv ibland också :)
Jag tkr verkligen du ska åka:) Jag har en systerdotter som kommer vara 2,5 år när jag åker. Det tråkiga är att barn lätt glömmer vem man är, och det känns lite tråkigt att hon kankse inte kommer ihåg mig sen när jag kommer tillbaka..:( Jag åkte som barnflicka till Sthlm när hon var 5 månader. Lite tråkigt att inte få se utvecklingen. Det jag skulle komma till var iaf att det är mkt roligare att se utvecklingen när de sen börjar krypa, gå & prata m.m. Därför tkr jag verkligen du ska åka nu istället för sen.! Nu blev detta en väldigt lång kommentar, men hoppas det går bra & att du gör rätt val! :)
Hej, tråkigt att det skulle krocka men i jag tvivlar verkligen inte på att du ska åka. Det kan komma mer barn och det är ju inte så att du kommer kapa av all kontakt. Skype finns alltid där du både kan se och höra barnet. Visst är det inte samma sak som att se det "live" men USA är väl något du har drömt om länge? Därför borde inte ett barn hindra dig. Och vem vet, kanske kommer du till en nyfödd i staterna? Jag tror iallafall att om du inte åker kommer du att ångra dig. Flera barn kan komma men denna schans kan aldrig komma igen? Hur ofta är du fri till att göra vad du vill? Satsa på USA och följ dina drömmar. Det är mitt tips.
haha va gullig du är som blev nervös för min skull. Yes, vi har pratat i telefon flera gånger sen dess och allt har verkligen matchat perfekt. Dom har under alla dessa 3 veckor verkligen uttryckt sig som att dom vill att jag ska komma till dom, men så blev ju inte fallet nu :( Det är tufft, men vi aupairer är ju tuffa så det är bara att kämpa vidare :) Jaaaa, det var verkligen världens bästa dag! Och angående ditt dilemma, åk! Du kommer såå ångra dig annars tror jag. Din systers bebis är ju fortfarande i "bebis-ålder" när du kommer hem och det känns som detta är en resa som man inte kommer kunna ta chansen att göra sen! Lycka till med allt nu :)
Jag tycker som din syster och många andra. Visst det måste kännas jobbigt att inte få vara med, det blir lite som papporna osm var i kriget medan deras barn föddes. Men din syter kommer säkert uppdatera dig på allt osm händero m du ber henne om det. och osm du sa tidigare, det är bättre att åka nu för senare kommer den ju verkligen att komma ihåg det. Jag tycker du ska åka i alla fall :) och Grattis till din syster :D
Jag tror faktiskt att du kommer ångra dig om du inte åker. Du har ju själv ett mål att få komma iväg. Visst kommer det vara jobbigt att missa de första månaderna, men du har ju sedan hela livet att träffa honom/henne. Men jag fattar vad du menar! Jag har lite samma problem fast ändå inte, min kusin är redan född men det är klart att jag vill vara med och passa honom osv. Men ändå vill jag resa.
Kram Cecilia
Mmm, fick nyss svar att det kunde ta lite tid ibland mellan matchningarna och det kan jag ju förstå, det är ju sjukt många som åker. Men som sagt vill man någonting får man ligga på! Ah, men gud vad jobbigt! Att det är så kort tid till ditt preliminär och samtidigt har du ingen familj och sådär. Jag hoppas allt löser sig för dig och att du får en ny matcning snart!
Kram
Men du har bestämt dig för att åka ändå va? Jo det känns bra, nervöst givetvis men annars helt ok. Längtar massor. Har precis börjat läsa körkortsteorin nu, väldigt krångligt språk och nästan inga bilder som i våran men det ska nog lösa sig. får sitta med ordboken i knät samtidigt, hehe! Måste vara frustrerande för dig, när du inte får någon match? Är det familjerna som läser på en sida om dig eller vilka bestämmer vilken familj som får se din ansökan? För det känns som om det har tagit väldigt lång tid nu? Har det inte det? Kram
Det är mycket som vill hålla en hemma, jag kommr på anledningar varje dag! men jag har bestämt mig att jag ska åka, oavsett! det är ett år av ditt liv som du aldrig kommer få tillbaka! ta chansen du har fått, och det är sant det du säger, att det är bättre att åka nu när bebisen ändå inte kommer komma ihåg dig, allt finns kvar när du kommer hem igen ! :) lycka till!
