I´m Brave, You´re Brave, We all are Brave..
Man har pratat med några personer på andra sidan jorden i telefon ngn gång, skickat några mejl och kanske skypat lite..det är den enda relationen man har, en väldigt ytlig sådan. Sen sätter man sig på ett flyg till New York där man förmodligen inte känner någon, sen vidare till den familj man ska bo hos ett år framöver..Ett helt nytt land, där man måste skaffa nya kontakter eftersom man inte känner en kotte!! Är det inte lite sjukt?? En stor APPLÅD till alla som faktiskt är eller varit au pairer, jag som bilvande au pair kan inte ta åt mig hela äran..haha, men ni som gjort det..Grymt gjort!!
Om ett år kommer jag förhoppningsvis kunna ta åt mig av äran:)
Det finns ju olika sätt att se på de, antingen att man åker dit, tar det som det kommer och gör det bästa av situationen, om det inte funkar åker man hem. Eller ser man väldigt seriöst på saken och har väldigt höga förväntningar..
Jag är nog en blandning, jag har väldigt höga förväntningar, vilket jag tror är lite negativt, men samtidigt börjar jag tänka det enda jag kan göra är att försöka göra det bästa av det, funkar det inte har man ändå försökt och vågat ( vilket är huvudsaken) annars kan man åka hem!! Självklart ska man se seriöst på det, för det är det, men på rätt sätt!!
Hur känner ni??
Jag ser fram emot det här så otroligt mycket, vill dit nuu, så det är bara positiva tankar!! På lördag kan jag vakna upp efter studenten och tänka
- Yes, jag har en plan, en grym plan, en spännande plan, en plan för ett år framöver som kommer bli grym:D
Oj, va ja babblar..too much? :)
Vi au pairer är som en enda stor familj..haha! med alla våra crazy thoughts.
Hoppas alla ni som tar/tagit studenten har en super bra studentvecka, de ska ja ha:)
Pernilla <3
studenten var grym må du tro!!!! :D
Jävlar vilket drag!
Håller med dig ovanför exakt!!!!! =)
Det är ju verkliegn så att vi e en ända stor familj och att vi e sjukt modiga!!
Bra tankar. Jag tycker precis som dig med att ta det seriöst men ändå lite som det kommer. Man ska ju satsa helhjärtat och ha höga förväntningar men precis som du säger, i värsta fall kan man ju åka hem! Kanske är det just det som gör oss modiga? Hemma kommer alltid finnas kvar, vad som än händer. Då kan man ju alltid åka ut i världen och leva livet lite :)
Jag har inte heller tagit studenten än. Sjukt avundsjuk på alla som har gjort det redan. Jag tar det den 12, du med va?
jag håller verkligen med dig. Jag menar även om jag åker om ett år så har jag redan väldigt höga förväntningar. Och visst det är ganska negativt och man kanske inte ska ha allt för höga förväntningar. Men förväntningar är ganska bra också för annars har man inte riktigt något som man vill leva upp till. Det gäller ju att man vet lite vad man vill göra när man sen är på andra sidan atlanten också :) Men precis som du skriver så får man ju ta det lite som det kommer och göra och se det bästa i allt!
Jag gillar din blogg och hoppas på att du får en match snart! :D
Det är faktiskt sant! Har aldrig tänkt på det men man måste ju vara modig för att lämna allt här i hopp om att allt kommer lösa sig där.
Hoppas du får en familj snart :)
så sant som du säger. Det är egentligen jätte läskigt det au pairer gör. de vet inte vad som kan hända. Men jag tänker åd inte fega ur, är så spänd över det hela :)
jag hänger medi applåderna i alla fall :D
