Vägen till Au Pair livet..

( Detta skrevs på flyplatsen/planet ) Back in Sweden, ska skypa med Kayla nu! Saknar ihjäl mig efter dem!

It only takes a second to say hi, but forever to say goodbye. So true! Sitter nu I gaten och I skrivandes stund, fylls ögonen med tårar – igen! Just nu önskar jag bara hela familjen kunde springa in här och jag fick krama om dem igen!! En väldigt konstig dag har det vart, väldigt! Igår insåg jag verkligen att det var dags och blev väldigt emotional igårkväll, imorse vaknade jag och hade en weird, olustkänsla i magen, men kände mig ändå på ett glatt humör. Gick och la mig vid 3 tiden igår natt, och klockan stod sedan på 8. Har blivit så hela veckan nästan och idag kände jag verkligen att jag knappt kunde hålla ögonen öppna längre. Det går att hålla på så till en viss gräns, jag hade inget val för jag var stressad, men jag ville knappt sova denna veckan, så jag kunde ta vara på varje sekund av L.A. Sova gör jag i graven! Dessutom ville jag va trött till idag, så jag kan slagga gott på planet hem. Inte den bästa planen kanske, då jag behöver vara utvilad innan jetlagen bättrar på utmattningen. Fast, hey, who cares? Jag ska vila hela sommaren! 16 maj, min sista dag i paradiset!
När jag vaknade var jag helt helt död, jag kunde inte ens hålla ögonen öppna, haha! Gick upp och började fixa, tvätta, städa, packa etc. Gick ner och pratade med min värdmamma lite, åt min favorit frulle och kollade på min sista serie på TV. The Dance Scene, gosh måste WebTva den om det går.Gick runt och tog kort på hela huset, inne och ute, för jag insåg att jag inte hade några kort alls på huset, det går ju inte! Det är så förbannat stort så det är ju som att gå några km, haha!
 Sen var det dags för min allra sista 5K löprunda på The Strand, har inte vart ute och sprungit, eller tränat heller för den delen in ages, men klart jag behövde en sista och det var riktigt lustigt, jag sprang med gråten i halsen hela tiden, haha! Bra musik i lurarna, soligt och bara njöt av älskade Manhattan Beach, it sure is a paradise!! Stretchade ute på vårt patio och frågade mig själv när jag kommer stretcha med den utsikten igen? Omöjligt att få en bättre löprunda, det kan jag lova er!
Väl inne i huset igen så var Kayla hemma och Kristy och Kayla åt lunch och kollade på Cooking Show på TV, de lagade Gravad lax, haha! Swedish dish!!
Såg på Kayla att hon inte va som hon brukar..hon brukar kuta till mig och säga hej, nu satt hon kvar och va lite avlägsen. Kristy sa att hon sagt att hon inte ville att jag skulle åka hem idag. Det var inte riktigt samma Kayla, kanske hade hon mycket tankar. Inte lätt för barnen heller, klart de funderar på hur det ska bli, kanske undrar hur nästa au pair ska bli etc. Inte lätt för de små liven! Hängde lite med Kristy och Kayla en stund, sen blev det dusch och göra i ordning sig, och slutligen den stora utmaningen. Förmodligen min största utmaning under min experience, packa väskan. Eller ska jag säga, stänga väskan. Det är helt sjukt vad tid det har tagit att packa alla min grejer, man packar i, man packar ur, man packar om och hit och dit, jag fick sitta på varje väska, pressa ner knäna i väskan och försöka stänga. Jag kunde seriöst inte fått ner 1 fjäder till i någon av väskorna. Jag bara väntade på att väskorna skulle explodera och öppnas, haha! Glad att inte zipen gick sönder, för det är inte långt ifrån, min hårda väska var det enbart ren envishet jag fick ihop den. Den är PACKED kan jag lova! Måste ändå erkänna att jag gillar att packa lite, inte packa ihop i den bemärkelsen men att just figure out hur jag ska få ihop mitt liv i 3 väskor, haha! Lite utmaning, måste tänka till lite! Märks det att jag behöver en ny utmaning? Om jag tycker att det är spännande att packa väskor, haha!
Iaf, jag försökte packa smart så inte alla skulle bli övervikt, och den minsta vägde 49 pounds och den får väga max 50, haha! Så jäkla nöjd, vägde den hemma och då var den 0,5 kg övervikt så det löste sig. Fick ihop allt till slut, gick ner och spelade ett spel med Kayla och hon frågade om jag kunde stanna for 100 years, haha!
Jag och min värdmamma bar ner alla väskorna och jädrar, vilket skämt va tunga, haha! Fick in alla i bilen och körde till barnen Swimlesson. Nu kommer en kul grej, satt där och kollade och det är alltid Kristy som tar dem till swim nuförtiden, så har inte träffat Parkers nya lärare och jädrar vilken  sötis,haha! Såg han direkt och vi kollar på varandra precis som i en film…haha, nej det gjorde vi inte, men han var såå söt och hej på simmarkroppar, det är inte att leka med det heller!
Kristy petar på mig: Haha, gosh he is totally checking you out. Så typisk Kristy. No he is not, haha!
Sen när vi ska åka sager Kristy, so we are taking her to the airport now, shes going back to Sweden. Oh, really im Swiss, sager han, haha! Hör inte allt de sager, men han ropar: Have a safe flight, hope u had a great time here in CA etc…Sen kommer vi in I tjejernas omklädningsrum och Kaylas simlärare börjar prata med oss, hon är alltis så söt o go verkligen! Hon bara: Haha, I saw how Kyle was looking at her( och pekar på mig) , thats so funny! Kristy: I know, that’s what I told her, but doesn’t he got a girlfriend..yea, I think so sager hon, haha! Sen gick jag ut I simhallen igen för att hämta godis åt Kayla och där va han igen…Hallå? Hur stor är chansen att man träffar ngn 3 tim innan man flyttar hem till Sverige efter 1,5 år i L.A? Missförstå mig inte, jag letar inte efter ngn,e ftersom jag lovat mamma att inte träffa ngn här, haha! Men ändå, really? Folk brukar fråga mig: How did you not find anyone? I mean, how did u manage to keep everyone away? Som om man får erbjudande varje dag, haha! Det brukar släkten fråga, haha! Sen säger dem : Wow, ur strong Pernilla, must be hard to say no all the time. Vad vet de om mina dating vanor? Haha! Men såhär är det I denna stad: Vill man ha ngn, då är det inte svårt! Vill man ha en rik 60 årig gubbe, då är inte det så svårt heller. Det är hemskt att säga det, men så sant!! Så mamma, det är pga dig jag flyger hem idag, haha! Jag höll löftet!
Va hände med ämnet nu? Då blev det Dr Phil här igen ja. Sorry about that! En liten parantes om L.A. dating!
Ja, vilken sötis han var! Parker ska ha lessons med honom hela sommaren, jädrar att ja inte va kvar, haha! Kristy I can take them to swimlessons, Ill do it on my freetime, haha!

Slut på flirtandet, in I bilen med destination LAX, vi mötte upp min värdpappa på vägen så han kunde hänga på. Så glad att hela familjen kunde skjutsa mig. Först när jag checkade in vid en kiosk, säger snubben att ja kan ha max 2 väskor, nehe du, jag ringde och jag kan ha upp till 10 väskor. Blev lite svettig där, men sen löste det sig, fick göra det över disk bara. Vi fick världens sötaste tjej som hjälpte oss, frågade massa om mitt år och allt och Kristy började lipa när jag sa att jag flyttar hem. Vägde alla väskorna, 2 med övervikt, big time! Haha. När jag ringde till American Airlines så skulle jag få betala 60 för min andra väska, 150 för min tredje och 60 för varje övervik väska. Så jag räknade med max 400 dollar för allt. Sen säger hon 120 dollar för allt. What? Så jäkla billigt! Tjoho, så då åker jag hem med lite dollar över, va trevligt!
She said I seemed very sweet, så hon kanske gav mig rabatt, haha!
Hela denna dagen har det inte riktigt gått in i mitt huvud att jag skulle lämna..fattade liksom inte, så först var jag rädd att jag inte skulle fatta, och bara säga bye. Ville hellre att jag skulle gråta ut, för annars skulle jag bara få en chock när jag är inne vid gaten eller nåt.
De är så söta och följer med mig till gaten, eller så långt de kan komma, vi ställde ner väskorna och det var dags för kramar. Inga tårar från min sida…Kayla hoppade upp i min famn och där brast det…alla tårar kom och jag fick inte ut ett ord. Are you crying? Are you crying Pernilla? Why? Försökte få fram, Cuz im gonna miss you. Dags att ge Parker kram och han sager: So, yea ill guess I see you soon again? Haha, så söt!
Grouphug, kramar min värdmamma, Bye hun, We all love you so much sager hon med tårar. Min värdpappa, Thanks for everything Pernilla, we love you and we will miss u so much! Såg allt blanka ögon hos min värdpappa. Jag är glad att jag fick gråta ut lite, kändes bra, men det var ändå ett glatt avsked, vi skrattade och skämtade och vi båda vet vi ses igen! Det kändes bra!! Har redan bestämt skype med dem, hehe! Så på onsdag kväll ska vi skypa, så sa ja till Kayla, So Kayla Ill see you on skype in 2 days..but,but, I wanna skype with you on the plane säger hon då, hahha! Så söt!!
De gick iväg och jag började lipa mer, de vände sig om och gjorde slängpussar till mig, sen stod jag i security kön och lipade ett tag, och insåg hur mkt jag älskar dem, men det kändes ändå förvånansvärt bra, för jag har haft den bästa tiden i mitt liv, inget kunde vart bättre, jag ångrar inget, allt är bara det bästa, så jag lämnar verkligen med flaggan i topp och kan inte annat än att vara glad egentligen! Jag kan inte stanna för alltid, men jag vet att jag träffar dem igen. Klart jag kände idag, Nej jag vill verkligen inte lämna, jag älskar allt som har att göra med detta stället, men samtidigt så har jag en bra känsla inom mig, så jag är glad att jag ändå lämnade familjen idag med en bra magkänsla hur jobbigt det än var att lämna!!

Jag kommer sakna dem så otroligt mycket, det kommer alltid fattas ngt utan dem,  men att ha 2 familjer i sitt liv som man älskar obeskrivligt mycket och som jag ärligt kan säga älskar mig tillbaka är seriöst en gåva. Hur lyckligt lottad kan man bli? Jag ser båda som mina hem, kommer alltid känna mig hemma i L.A, liksom Sverige.
Min familj i sverige, försöker på ngt sätt försäkra mig om att jag kommer trivas hemma, haha! Berättade det för min värdfamilj att min familj nog inte tror att jag vill komma hem. Det har jag haft mkt dåligt samvete för, men det handlar absolut inte om det. Min riktiga familj, kommer alltid va det absolut viktigaste och bästa jag har, men att lämna ngt man byggt upp under en sådan lång tid, lämna en familj man älskar, en plats man älskar och inte veta när man kommer tillbaka är skrämmande och vetskapen om att inte ha det där riktiga bandet till sin värdfamilj som till sin riktiga familj är skrämmande. När jag lämnar min riktiga familj vet jag att jag alltid kommer ha dem no matter what och kommer alltid se dem igen, men detta är annorlunda. Det kan dröja år innan jag ser dem igen, och det är så skrämmande!!
Så familjen, jag vet att jag kommer trivas hemma, no doubts, men jag lämnar även ngt jag älskar och tack för att ni har vart det bästa stödet och så förstående i alla lägen! Hade aldrig klarat mig utan er!!!

Jag skulle kunna skriva flera böcker om mitt äventyr, känslor, ups and down, lärdomar etc etc..men det är bara helt oroligt vilka 19 månader jag haft. Jag har sett SÅ mycket under min tid, jag har gjort galna saker, som jag aldrig glömmer, känner verkligen att jag tagit vara på tiden till max!! Så mycket som jag lärt mig under mina månader här, helt otroligt! Jag tror att 80 % av vad jag lärt mig är omedveten lärdom, man lär sig ngt varje dag som man inte ens tänker på, men det är helt otroligt! Min värfamilj ser super stor skillnad på mig från den dagen jag kom till idag. Blev så rörd när de berättade hur de såg på mig:
- Pernilla, you have always been very mature and independent for your age, but you came here as a girl that was so shy and now you have become this independent women that travels all over the us by herself.  Vi pratade om att det tar tid innan man kan känna sig hemma  och vant sig osv, : You have always been very comfortable, it took you no time to learn and actually adopt to everything. De ser störst skillnad på hur framåt jag blivit, och jag kan nog hålla med om att det är min största förändring. Jag kommer alltid va lite av den blyga tjejen, jag är inte den som pratar hela tiden och vill höras och synas, men alla är olika och jag har insett detta året att jag aldrig kommer bli det heller, jag kommer alltid vara mer av en iakttagare, men att va med på familjefester i början av året hade jag ångest för, jag kände mig så lost och osäker. Självklart blir man mer van och säker i sin situation, man lär känna folket osv, men även i nya situationer, känner inte alls så längre. Nu kan jag verkligen njuta av att komma in i en ny situation, ta kontakt och lära känna människor utan att känna den där jobbiga blyga känslan, haha! Jag tror jag var blygare än vad jag kommer ihåg, allt handlar också om att bli självsäker i situationer, det är sjävklart det är lättare att prata om saker med tex värdfamiljen nu än 1 år sedan, men iaf, det är mycket jag lärt om att våga ta upp saker, jag har ju inte haft några problem med värdfamiljen, men det är alltid saker man behöver säga eller fråga och jag har absolut lärt mig att ta för mig!!!
Sen tusentals andra saker jag lärt mig..jag kommer bli en super morsa, för ja vet EXAKT hur jag ska och inte ska uppfostra mina barn, haha! Min värdpappa brukar säga att jag haft typ 50 jobb här, babysitter, taxi, relationsrådgivare ( när ja är borta bråkar de , brukar de säga, så jag fungerar även som relationsexpert , haha ) , gud vet allt vad han brukar säga, men det är sant, har lärt mig mycket jag inte trodde jag skulle lära mig, haha!
Jag blir nästan rörd av tanken på vad jag vart med om! Det har självklart vart ups and downs, men som människa glömmer man lätt det negativa och de få gånger jag faktiskt mått dåligt av tex hemlängtan är lätträknade. Klart man får sina down perioder som i vilken situation som helst i livet, man blir trött på jobbet ibland, osv, men vilket år jag haft. Makalöst, det har absolut inte känts som 19 månader, de har gått så ruskigt fort!! Det bästa beslut jag tagit i livet var nog att förlänga mitt år här..bästa beslutet att åka hit in the first place, men om jag åkt hem i october förra året hade jag klättrat på väggarna och straffat mig själv resten av livet för det beslutet, jag har gjort sååååå mycket under mina 6 månader, min relation med familjen gick från världens bästa, till du kan inte ens förstå hur bra relation bra, haha! Hände så mycket under min förlängning och jag var inte ens i närheten av klar med USA efter 1 år. Tur att jag förlängde säger jag bara! Det var ett jobbigt beslut just då, med tanke på familj och vänner, men i slutändan handlar det om dig själv, och lever du livet åt ngn annan kommer du ingen vart! Måste nog ända ge mig en klapp och va stolt över vad jag åstadkommit här! I took a huuge leap of faith för 19 mån sedan…livrädd för vad framtiden väntade, men jag gjorde det och se hur det gick!
Kan inte mer än att, bli au pair! Haha! Det är absolut inte alltid en dans på rosor, vissa dagar kanske du undra va fasen du gör där, varför viker du tvätt, varför skrubbar du 50 stekpannor varje dag, varför tar det 100 år för barnen att ta på sig en tröja…ja vissa dagar vill du fly, men de dagarna är som bortglömt sen! Det är värt varenda sekund av kastrullskrubb!
Ett tips till er som är blivande au pairer. Ge och ta, ge och ta!! Se det som ett jobb i första hand, nöjen kommer om jobbet funkar..alla familjer kommer inte va som min, och i vissa lägen kanske du känner att du ger och ger och inte får ngt tillbaka, så ska det absolut inte vara. Anledningen till varför jag gjort mer än jag behövt är dels för att det är min personlighet men också för att mina familj är så appreciative till allt. Tackar för det minsta lilla och behandlar mig på bästa möjliga sätt!! Då blir det värt det, så ha det i bakhuvudet, det är värt det i slutändan och det är inte alltid rättvist, men det är väl inget här i världen? Kommunicera!!!!!!!!! Yes, kommunicera mkt för att undvika missförstånd, fråga hellre tusen gånger för mkt än en gång för lite. Det finns 100 tips jag kan ge! Men ge och ta, har du en bra familj då lönar det sig!!

Nu sitter jag på planet, har precis ätit middag och nu börjar de släcka ner planet för sovtime. Jag är såå galet trött nu så förhoppningsvis somnar jag! Det är min natt nu också, så det är dags!
Nej, nu fick jag ett rus i magen och kom och tänka på värdfamiljen….waaa, saknar dem redan!!! Åh, de är så fina!!!

Well, det var en liten update om dagen, eller vänta, liten? Sorry, liten existerar inte när det kommer till min blogg. Jag älskar att tänka såhär just nu: Jag kan göra preciiiis vad jag vill i livet nu!! Haha, fattar ni hur gött det är? Jag kan göra exat vad jag vill, enligt mig finns det inget jag inte kan göra, inte att jag kan göra allt, men vill jag åka till Indien och jobba i en matbutik, ja då får jag kämpa tills de händer. Nu hoppas jag att jag aldrig kommer jobba i en matbutik i Indien, men ni fattar, haha! Kan inte vänta att få planera nya äventyr,yihoo!  Först ska jag njuta av att va arbetslös, haha, riktigt gött för ett tag! Förhoppningsvis blir det arbetsintervju denna veckan eller nästa, men den tjänsten börjar i augusti!

Till er som undrar, jag kommer inte fortsätta blogga i Sverige. Känner inte att ngn skulle bry sig om vilken paj jag lagar eller vilken tröja jag köpt, haha, fast så fort jag bestämt mitt nya äventyr då väcks bloggen till liv igen, det kan jag lova er!

Ska blogga mer i veckan, så lämna inte Pilly.blogg,se riktigt än=)