Vägen till Au Pair livet..

I AM ALIVE and I am so sorry that I made you doubt it!!! Där satte jag rekord för blogghistoriens längsta break. Jag har som det så fint heter haft tjänstledigt i 2,5 vecka och eftersom jag anser detta skrivande som mitt andra jobb så har jag alltså vart tjänstledig bloggerska i 3 veckor, men är nu tillbaka i matchen igen.
Allvarligt talat, så har jag fruktansvärt dåligt samvete och ber verkligen om ursäkt till alla er som tålmodigt klickat er in på min blogg i 3 veckor i hopp om uppdatering. Äkta läsare som fortfarande inte tröttnat:) Ber återigen om ursäkt och hoppas ni förlåter mig.

Det kommer bli helt omöjligt att uppdatera om allt jag vart med om de senaste 3 veckorna. Det har vart bland de 3 märkligaste,bästa,värsta,jobbigaste,roligaste veckorna i mitt liv. Ska försöka sammanfatta i stora drag!
Den 19 december 2010 satte jag mig på planet från L.A - Atlanta, nervös, förväntansfull, spänd och allt i ett. Just då var jag mest spänd över att min flygresa skulle gå som planerad då jag hade en ambassad intervju 3 tim efter mitt flyg anlänt i Sthlm. Allt gick som det skulle till Atlanta, där mitt första stopp ägde rum och där sprack min plan. Flyget till Paris var försenat 1 tim och redan då visste jag att min ambassad tid blev tight om tid. Hoppades fortfarande på det bästa, men eftersom jag hade ca 1 tim att byta plan i Paris började mina positiva tankar sakta tyna bort. Efter många om och men lyfte planet från Atlanta och resan som skulle ta 8 tim tog istället 11 pga snöoväder i Paris. Vi kunde inte landa i Paris, så vi fick gå ner i Nice i ca 2 min innan vi lyfte mot Paris igen, så uppe i planet i roliga 11 tim och där sprack min plan om ett flyg hem till Sthlm och en ambassad tid.
Väl framme i Paris var det värre än jag trodde. KAOS KAOS OCH ÅTER KAOS. Folk överallt, gråtandes, skrikandes, sovandes och allmänt ur kontroll. Jag var så fokuserad på att ta mig till mitt flygbolag för att få snabbaste flighten hem, men hoppet om hjälp från fransmän kunde man glömma direkt. Seriöst, otrevligaste och mest okunnigaste folket jag träffat. Dessutom otroligt ovetande om vad serviceinriktad är. Skäms på dem!
Ställde mig i en kö där jag INTE var ensam. Kön rörde sig 3 meter på 2 tim, det är inget skämt och efter de 2 timmarna började folk tränga sig och kön bildades en stor folksamling och 2 tim köande var förgäves.
Samtidigt som detta hände hade jag kontakt med mina föräldrar som redan satt på Arlanda och väntade på mig, de försökte kolla flyg i Sverige och hjälpte till så gott de gick. Jag landade i Paris vid 11 tiden på morgonen och när jag började inse att jag kanske inte ens kom hem den dagen brast allt. Usch jag storlipade om och om igen. Ambassadtid kunde jag glömma men framförallt jag ville bara HEM. Efter 14 månader borta, ska jag va hemma i 2 veckor och jag är fast i Paris. Det var inte det mest optimala som kunde hända. Pappa hittade en flight kl 4 samma dag, trängde mig framför alla och frågade om flighten och han sa att ja skulle kuta till en annan terminal, tog buss till terminalen och 10 min innan avgång står inte ens flughten på tv monitorn så ja hade ingen gate att gå till och ja missade planet men det finns ingen chans att det fanns plats på de planet iaf.
Då var det bara en sak att göra. Ställa sig i kö igen, för att få sin biljett ombokad.
Jag tycker seriöst synd om mig själv nu, jag var trött, hade inte ätit på 12 tim när jag köat klart och de va inte kul. Kön var 3 meter bred och så lång och den sträckte sig genom halva terminalen. Kan inte uppskatta, men flera, flera hundra meter lång var äckel kön och där stod jag i 6 tim. 6 tim utan att sitta ner 1 sekund ( förutom på huk ) Jag kunde inte gå ifrån och äta för jag kunde inte gå ifrån kön och jag kunde inte gå på toa. Får panik bara ja tänker på det. Jag bad min granne i kön vakta min väska 2 gånger så ja kunde kolla på Tvn om några mer Sverige plan kommit upp. När man kollade på Tvn var det som att få ett skott i pannan då det stod stort med röd text CANCELLED på i stort sett ALLA plan. Man fick ju inte direkt stora hopp om framtiden.
Sen att situationen såg precis likadan ut i London, Bryssel, Frankfurt var väl inte heller lovande. Efter 6 tim var jag framme och en del visste inte ens om de kom hem till jul och den tanken fick mig att lipa ännu mer. Jag fick en flight dagen efter, tisdag kl 21 på kvällen och att höra henne ´säga att jag inte ens kan va säker på att det flyget kommer lyfta va ju sådär spännande. Nu kanske det låter som jag försöker dramatisera denna berättelsen men jag överdriver inte ett dugg ska ni veta.
kl var då 9 på kvällen i Paris och jag hade köat i totalt 8-9 tim. Ringde mamma och pappa och lipade så jag knappt fick fram ett ord, haha! Min stackars familj fick ta in på hotell i Sthlm och vänta där tills ja kom fram, vilket kunde bli all från 1-5 dagar kanske. Efter lite lugnade samtal, ringde min kära vän aleex och ja fick mig några väl behövda och goa garv:)
Gick och käkade och sen var det väl bara att hitta en sovplats på den otroligt mysiga flygplatsen. USch, den var sååå omysig, kunde inte vart värre. Vissa kan va mysiga, men den var bara svinkall och äcklig. Satte mig på en stol och försökte sova, efter ett tag fick man lyxigt nog ett liggunderlag:) Sedan också en filt. Sjutk lyxigt!! Fick mig ett par timmars sömn, såg på morgonen att första planet till sthlm var inställt. Härliga morgon tänkte jag! Men det var 10 tim kvar till mitt plan gick så jag hade bra vibbar om min framtid:) Gick runt lite, låg lite på golvet, läste tidning, åt lunch...där jag träffade en svensk tjej som pluggade i USA faktiskt och skulle hem till Sthlm, så vi lunchade ihop riktigt trevligt:)
Well, det närmade sig och mitt plan skulle gå och när jag skulle kolla på tvn var jag så nervös att jag knappt kunde stå, tänk så stod det cancelled?
Det stod on time, som sedan ändrades till delayed, men det blev ca 1 tim försenat och jag kom på planet hem till Sthlm. Men jag vågade inte hoppas på ngt förrän planet lyfte. Landade i Sthlm kl 12 på natten till onsdagen och när jag bara ville träffa min familj och var helt slut fick jag stå i kö i 1 tim mitt i natten för att min väska inte kommit fram. Familjen stod på andra sidan väggen och där fick jag stå i kö. Jag var så trött på att köa just då att det bara kröp i kroppen. Sen att min väska inte kom gjorde inte saken bättre, alla julklappar, alla kläder, ALLT jag hade inte ett skit att ha på mig, men jag valde att fokusera på det positiva som faktiskt var att jag fick komma hem innan jul. Vissa fick faktiskt spendera jul på en flygplats, så jag var lycklgit lottad även om jag förlorade 3 dagar med nära och kära.
Dörrarna öppnades och där stod mamma, pappa och min ena syster med finaste skylten i trä, format som ett stort hjärta som de dekorerat:) Tårarna kom och det blev ett stort kramkalas!!!!! Känslan var helt obeskrivlig!!!
LYCKA, enbart lycka!!
Vi kilade till hotellet i Sthlm, sov 4 tim, sen åkte vi till ambassaden där vi hade turen att få en ny tid:) Jag fick mitt nya visum och vi körde hem till Jönköping!!
Ja det var min hemresa i stora drag, inte riktigt som planerad, men hem kom man:)

Väl hemma i Habo på onsdagskvällen fick jag den största överraskningen någonsin. Där stod mina kompisar Alexandra och Anna och väntade i kylan. Jag förväntade mig inte en kotte och där stod de och sköt serpentingrejer, haha! Det sjuka är att det skulle stått över 10 personer utanför mitt hus på¨måndagen då jag skulle kommit hem, men sen blev jag försenad och aleex har messat med min mamma och blivit uppdaterad, sen jobbade hela bunten när jag väl kom hem, men de är galna. Att de ens planerade att stå där gör mig så glad så det finns inte!!!! Världens bästa vänner!!! Nästan alla mina vänner kom förbi när de slutat jobba senare på kvällen eller dagen därpå, åh har aldrig blivit så här glad så många gånger om under så kort tid som dessa veckor:)
Sen när jag väl gick in i huset var det dags för livets återförening. Att få träffa min syster efter 15 månader och hennes baby girl Joline som jag aldrig träffat.
Jag kan aldrig beskriva den känslan att få träffa och krama om dem båda. Helt otroligt!! Så overkligt, samtidigt som det kändes exakt som för 15 månader sedan, bara lite bättre:)

Jag har vart lite rädd för att komma hem på ett sätt, för man vet inte hur allt skulle kännas efter 14 månader, jag visste att jag skulle älska att komma hem och träffa alla, men man kan ändå inte förutse hur allt ska kännas. Men, till min stora förvåning kändes det sjukt bra!! Allt var som förväntat precis som vanligt, förutom att ICA bytt skjortor ungefär, haha, men åh jag älskar Sverige. Jag har underskattat det, tom nu under vintern gillar jag det:) Heja sverige!!
Jag kan sitta här och skriva i 2 veckor i streck och ändå inte bli klar, men får nog inte mer tjänstledigt nu, haha!
Julen var helt underbar, kunde inte bli bättre. UNDERBAR!! Min värdfamilj har vart så söta, de har mailat mig varje dag, skickat bilder och videor på barnen och på juldagen mailade de och frågade om jag ville skypa, haha! Jaha, då har man vart borta i några dagar, men visst:)
Så innan jag gick ut och partade så skypade jag med sötisarna och då hade de precis öppnat julklappar och satt där i sina pyjamaser:)
Sen var det dags för mig att gå ut på den omtalade juldagen. Sjukt kul:) Träffade alla mina gamla killkompisar andra kompisar och det var bara den bästa kvällen helt enkelt!!! Just det, min väska kom kl 23 dagen innan julafton så jag fick alla mina grejer. Bästa juklappen:) Satt och slog in julklappar kl 1.30 på natten sen, haha!

Sen har jag umgåtts med familj, vänner, släkt, haft tjejkvällar, min underbara syster tog med mig och min andra syster på spa ändå, helt underbart, myskvällar med familjen, fikat med vänner m.m. m.m. m.m.
Dags för nyår och den blev inte riktigt som planerat, men under hela dagen mådde jag lite halvbra, men brydde mig inte så mkt om det, sen hoppade jag i nyårklänningen och började må ännu sämre och började bli dålig i magen må ännu mer illa, frysa etc. Jag vägrade sitta hemma på nyår. Min syster var sjuk och hon skulle fira nyår själv hemma stackarn, men jag hade längtat efter denna nyår i 2 år typ så jag SKA fira nyår tänkte jag. Tog ipren och magtabletter och pallrade mig iväg. Lagade mat med mina 2 tjejkompisar, sen åkte vi till en nyårsfest, ,med alla mina killkompisar från högstadiet, lite annat folk och sen tjejkompisar, inte alla tyvärr då vi firade på olika håll i år. En nykter nyår för mig då jag inte var frisk, och de va jag nog ensam om, haha men jag hade verkligen en skit bra nyår trots omständigheterna. Min önskan var att fira med mina vänner och det fick jag göra:)
Dagen efter fikade jag med en kompis i Jkpg och mådde hyfsat bra, men på kvällen blev jag sämre och var uppe hela natten i feber och illamående. Låg i en fotölj i typ 12 tim och försökte tvinga i mig skorpor ungefär. Just då blev jag bara så ledsen över att behöva spendera mina sista dagar i en säng, när allt jag ville vara att umgås med vänne roch familj, men det kunde alltid vart värre det är så man får tänka. Skulle haft 28 personer på fika den dagen, men fick ringa återbud till alla så himla tråkigt:(
Blev lite bättre dagen efter, men även den spenderades hemma. Sen var det tisdag och min sista dag i sverige:( Åkte runt och sa hej då till mormor, morfar, farmor, hälsade på lite annat folk, åt middag med familjen, alla tjejerna kom förbi och sa hej då på kvällen. Kan inte släppa hur underbara vänner jag har! TACK alla igen:)
Ja, sen var det dags att försöka få sömn innan man skulle upp kl 3 på natten. Kunde verkligen inte sova, så jag fick ca 1 tim sömn den natten, inte så smart, men va gör man!
Kan säga att jag hade sådan ångest när jag skulle åka tillbaka till L.A, de var hemskt. Avskeden var mycket värre denna gången och jag ville bara stanna i Sverige. Inte ens en liten del av mig ville tillbaka, mest av allt tror jag min ångest över att åka till Mammoth vägde tungt, men usch ville inte tillbaka. Samtidigt visste jag att jag gjort rätt i att förlänga och att det blir som vanligt när man kommer tillbaka igen, men kul va de inte.
Familjen skjutsade mig till Landvetter, fick bli ett snabbt avsked innan man började lipa igen, haha!
Mamma- Ne, åk nu så du kan komma hem någon gång, haha! Förlåt mamma, jag lovar att komma hem snart:)
Flög från Gbg-Bryssel, men GBG planet blev 1 tim försenat. Spännande för då missade jag ju självklart planet i Bryssel till Atlanta, haha! Jag satt och garvade när jag hörde det. Vad händer med mina flyg?
Fick besöka massa olika flygbolag och mecka för att få en ny flight, men som tur var fixade de en flight redan 2 tim senare:)
( en parantes, min engelska blev skit kass på 2 veckor. PANIK. Hur blir det så? Direkt när jag började snacka hörde jag hur jag lät som en riktig Svenne. Buhh, vad hände med accenten som man kämpat med i 14 månader? Som bortblåst. Tog någon dag sen kom man in in det men ändå. Fy! )

Fick flyga till Washington D.C istället och där gick bytet fint, resan hem till L.A gick ganska drygt fick även sitta på toan ett tag med forsande näsblod, haha!
Väl framme i L.A var då inte min väska med. Men jag var ju inte förvånad.
Tog en taxi hem mot The Strand. Träffade inte familjen förrän morgonen därpå och åh vad söta de är. Parker kramade mig och hoppade upp ur sängen och sa hur mkt han saknat mig, sen vaknar Kayla och jag trodde aldrig hon skulle släppa mig:) Tror Kayla kramat mig 100 gånger på 2 dagar nu. Söta ungar! Min värdfamilj är så underbar, vet inte vad jag ska ta mig till. De säger varje dag hur mkt de saknat mig och de sa att de första dagarna sa de alla fyra hur tomt det var i huset och att det inte var som vanligt. Min värdpappa var så söt och sa:
- Det är inte det att va bara saknar din hjälp, barnen har vart jätte duktiga.  Vi saknar DIG, att bara ha dig i huset och häromkring. ahhh:) Sen pratade vi om min sista månad att ja kanske jobbar 1 vecka utöver mitt år och grejer och då sa de att : Pernilla, du vet att du får stanna precis hur länge du vill i detta hus och du är alltid välkommen till oss. Kom hit och hälsa på precis när du vill, utan att jobba. Sen att de vill att ja ska komma tillbaka om 2 månader igen och jobba är ju en annan sak, haha! De planerar redan massa resor där de vill flyga dit mig så ja kan va med dem och både jobba och umgås:)
Jag har alltid trott att de bara saknar min hjälp när ja är borta, men de kanske saknar mig lite också:) Hur fick jag en sådan bra familj?
Vi åt familje middag igår, vilket händer 1 gång per år, haha! Så himla mysigt och tänk att de fortfarande är världens gulligaste efter 15 månader, haha!

Iaf, när jag anlände i L.A sov jag hyfsat den natten, vaknade, svettades och frös m.m. Min värdmamma var bortrest tors-fre så jag började med att jobba 11 tim första dagen. Hej jetlaged! Somnade 8.45 på torsdagskvällen, vaknade vid 3, somnade om, sen var ja vaken från 5-7 då jag började jobba igen och även fredagen jobbade jag 10 tim. Ända sedan innan resan hem till sverige har livet gått i ett. Hemma hann jag inte hämta andan en enda dag, sen blev jag sjuk, jetlaged, jobbade 22 tim på 2 dagar, lite galet så igår satt jag och lekte med Kayla och det började forsa näsblod igen. och då menar jag forsade, haha! Började skaka, svettas och allmänt konstig. Stod där och försökte ta mig samman medans Kayla sjöng en Bloody nose song som hon hittade på, haha! Som tur var kom Kristy hem tidigare så jag fick lägga mig ner i 30 min och till slut slutade det. Tror bara jag var väldigt trött!!
Somnade 9.30 igår, vaknade 2 gånger inatt, somnade oss och vaknade igen av skrikande ungar utanför dörren. Fick mig ändå en bra nattsömn tycker jag allt, så jag är snart in i rytmen igen. Skypade med päronen i morse, alltid lika kul:) Hela familjen kom in och sa hej, haha! Familjerna sa hej till varandra rättare sagt!!
Åkte till Target efter, tog en nap i eftermiddags, var bara tvungen även om jag inte borde gjort det. Började jobba vid 4 och nu har familjen party här, men ska snart dra vidare. De har ett party då man börjar hos en, går vidare till en annan och avslutar hos någon annan, haha! Galna.

Well, det är skönt att kunna hoppa i flip flop och ta på solbrillor igen iaf och jag är snart inne i vardagen igen och snart är jag hemma i Sverige. Kommer gå läskigt fort faktiskt!
Jag ringde Cultural Care igår för jag var tvungen att bestämma min resa hem innan igår, men jag har inte alls bestämt än och 3,5 mån i förväg verkar tidigt, men det behövde jag göra. Så jag ska betala 50 dollar avgift för att få längre tid på mig, för ja kan inte bara ta en stad och utresdatum.
Ska skypa med Aleex på måndag så vi kan planera vår resa, men det lutar åt att jag flyger hem i början av maj mellan 2-5 tror jag.
En annan glad nyhet är att jag och pappa ska på kryssning i karibien i mars:) Yeeeeeeey!!!! mamma vill inte åka båt så jag och pappa kör en cruise. JA TACK! Blir nog Miami 1 dag, sen Bahamas och Mexico lutar det åt. Jag är mest spänd på båten typ, haha! Fatta att man kan surfa i fake vågor inne på båten:)

Ja det är mkt på g ändå. Ska signa upp för klasser snarast, åker till skit mammoth nästa vecka, mina tjejer åker hem nästa vecka:(:(
Imorgon kl 7.30am ska jag ta med mig Parker och köra 1 tim ner  till Orange County och kolla på hans pappas Karate tävling, sen får jag lite tid där, ska nog kanske ta ett besök på kära Fashion Island:) Men bara titta. Måste spara pengar till kommande resor. Får se hur det blir med det:)

Måste visa sötaste mailet jag fick av familjen när jag var hemma.
Happy New Year!! I hope u are feeling better!! Last night Parker said, "I've missed Pernilla while she's been gone up until now, but Mom now I REALLY miss her!" it kind of hit him hard last night. And of course, your little sister, Kayla, terribly misses you...like all of us.
Our last day of skiing today and then we drive home tomorrow. Enjoy your last few days and we can't wait to have you "home" to your second home (or home away from home).
Lots of Love to You and Your Family.
Värmer i hjärtat får jag ändå säga!!!:)

Återigen, förlåt för terrible update. shame on me!! Hoppas ni har förståelse över att jag prioriterat nära och kära framför dator! Vill också tacka min svenska familj, mina vänner och alla där hemma som gjorde mina 2 veckor till de absolut bästa tänkbara någonsin!! Även om jag har 2 hem nu, kommer hem alltid vara där ni är<3
Hoppas ni alla haft en greeeat start på 2011. Det här kommer bli ett grymt år:)

Lite pics från Svedala.

Jag och Tomten. En tomte som även "tatuerat" in My family på armen för att göra narr av dottern Pernillas tattoo, haha!


Saknar och älskar denna tjej ngt enormt. Joline<3


NYÅR!! Undra hur jag ser ut när jag INTE är nykter, haha!


Lots of love.