Vägen till Au Pair livet..

In Machmut!! Har nu avklarat ett 12 tim jobb pass utan avbrott. U just gotta love Mammoth!
Första dagen uppe i bergen har vart en händelserik sådan måste jag säga, sjukhusbesök är en av händelserna, men det kommer vi till.
Igår vaknade jag flera gånger på natten av lite halvångest och det är absolut inget jag kan göra åt saken. Jag rår tyvärr inte för kroppens handlingar. Försov mig nästan pga att snoozen stängdes av, av ngn konstig anledning men vaknade precis i tid:) Jobbade som vanligt på morgonen, sen skypade jag en snabbis med pappa om vår resa, fick även prata en stund med mamma och syrran:) Hämtade Kayla från skolan, gjorde lunch sen vid 12.30 tiden åkte Kristy, Kayla och en annan mamma och hämtade ungarna i skolan så de kunde åka till Mammoth. Det är bara mammor med deras barn denna resan, för inga pappor kunde komma, förutom min värdpappa, haha!
De alla åkte upp i en bil sen väntade jag hemma på att min värdpappa skulle komma hem så vi kunde åka. Det är bara jag som vart lite nervös över att sitta i en bil i 6 tim med min värdpappa, ngt man egentligen inte ska ägna en nervös tanke åt, men det är sådan jag är. Han är super snäll, trevlig och inget konstigt allt, men jag såg bara hela den här pinsamma tysnaden framför mig. Det är ju trots allt 6 tim av snicksnack!
Måste erkänna att det gick jättebra, snackade lite allt möjligt, lite tyst ibland, snackade lite och ja det var ju inte direkt någon nära döden upplevelse.
Vi kom upp till Mammoth igår kväll, vi la barnen, middag sen läggdags för oss alla. Hade en väldigt rolig diskussion vid middagen igår och min värdmamma sa: Pernilla, är nog den enda personen jag aldrig blivit arg på. Vi har ju ändå bott ihop i 1 år och 3 månader, det är ju en lång tid. Haha, hon är rolig hon, det är inte så att hon blir arg på folk titt som tätt hon är den mest omtänksamma, men arg det kan hon bli om det finns anledning.
Undrar dock vad jag ska göra för att hon ska bli arg på mig.
På tal om diskussioner måste flika in med en sån kul diskussion som Kayla och hennes kompis Mclean hade häromdagen. De lär sig mkt religion i skolan nu, då de går i en kristen skola, för föräldrarna vill att de ska få en spiritful uppväxt sen får de bilda sin egna uppfattning. Iaf, så här löd det:)

Mclean (5) and Kayla (5) had a discussion about Jesus.
Mclean - You can feel Jesus in your heart.
Kayla - Eh, yea, I know that.
Later that day, Kayla ask me: Pernilla, can you really feel Jesus in your tummy? He´s not in there right?
Haha, took me a while to explain that:)

Ibland har bara barn de roligaste diskussionerna och kommentarena. Varje dag är det alltid ngt som man gapskrattar åt:)
En liten parantes. Så Ni som är trogna läsare eller känner mig vet att Mammoth är lika med ångest för mig. Jag kan må dåligt i veckor innan. Nu tänkte jag så här på vägen upp att jag ska verkligen försöka göra denna resan till ngt bra. Mammoth kommer aldrig bli en favorit men det blir alltid vad man gör det till eller hur? Så jag kom hit med en positiv inställning och ihopp om en bra känsla. Hela min au pair experience känns inte som en big deal för mig längre, känns mer som att, jaha jag åkte hit och det är väl inte så speciellt och då menar jag själva prestationen, men för första gången måste jag ge mig själv beröm. Även om jag hamnat på bästa tänkbara stället så har det minsann inte vart en dans på rosor. Mina första månader här var nog bland de värsta i mitt liv på ett sätt, och även om såklart största delen och allt jag gör här, älskar jag att göra annars hade jag itne vart här, men det är även så otroligt mkt som jag gör och gjort under min tid här som jag bara haft ångest för och absolut inte velat göra. Små som stora saker!! Bara en sådan sak som att åka till Mammoth så ofta med en klump i magen och inte kunna sova dagarna innan, det tycker jag ändå är bra gjort nu när jag tänker efter. Det har nog stärkt mig väldigt mkt och förhoppningsvis kommer jag ha nytta av det framöver!!
Sen att faktiskt kunna vända tankarna och försöka tänka positivt är jag lite stolt över för det är fasen inte det lättaste. Man vill alltid, men hjärnan och magkänslan gör inte alltid som man säger! Med det sagt tänker jag utan att vara braggy ge mig själv en liten klapp på axeln, haha!
Pratade om mammoth med Kristy i veckan och hon sa att en resa hit blivit inställd och sa då: Då blir väl du glad och skrattade.  Och då svarade jag ärligt, ja lite kanske och berättade sedan att jag alltid får hemlängtan när jag är här uppe och berättade vad jag tror orsakerna är. Det hade jag aldrig sagt 1 år sedan. No way!
Hon blev jätte chockad att det var så jag kände hon trodde mer det berodde på annat orkar inte förklara allt, men de är medvetna om att jag jobbar mkt och inte har ngt liv här uppe. Och det är de själv som sagt, det skulle jag adlrig säga till dem. Men men, kändes ändå skönt att få ur sig det!!

Jag försöker verkligen tänka positivt här uppe nu, men det är bara så att jag kommer alltid må lite skit här uppe. Det enda jag tänker på är den sekunden jag är hemma elle rbara får sätta mig i bilen och åka hem. Jag räknar sekunderna här uppe, kommer alltid vara så men jag tänker fortfarande positiva tankar. Förhoppningsvis hjälper det:) Jag är nog ganska bra på att dölja mina känslor ändå:) De skulle bara veta va ja tänker, haha!

Nu måste jag komma till dagen för nu måste ja avlsuta snart. ( Hade eget rum igår natt, men nu blev jag utsckikad på sängen i soffan i vanlig ordning igen när en ny familj flyttade in ikväll. Så nu fick ja sitta i mina v-pärons rum ett tag för att få lite ensamhet. Sitter på golvet så min röv har somnat, haha )
Började 8.45 imorse efter en dålig sömn pga altutuden, man vaknar och har svårt att andas, men det brukar bara va första natten. Tog hand om Kayla och Parker på morgonen, gjorde lunch, tog på all utrustning och körde upp dem till backen. Idag frågade de om jag ville åka skidor, jag kunde låna av dem och bara köpa ett halvdagars pass. Jag har åkt mycket skidor genom åren men var ändå ett par år sedan nu så va lite nervös att testa och hade inte riktigt motivationen. Bestämde mig nog för att inte åka ut ändå, men när jag kom upp där var det en annan situation. En av mammorna ( goaste morsan btw ) hade trillat och gjort illa knäet och sen svimmat på köpet så hon låg i en ambulans när ja kom dit. Kristy sa att hon skulle tvingat mig att åka och då hade jag nog gjort det faktiskt, men då var jag tvungen att åka hem och ta hand om mammans barn medans hon åkte till akuten. Min värdfamilj åkte ut och åkte skidor eftersom mina barn inte fått åka än den dagen.
Tog hand om kidsen sen fick jag åka till akuten och hämta Kari ( Mamma erkänn du trodde det var jag som fick besöka sjukhus? haha ) Gillar lite spänning i au pair livet, försökte hitta akuten utan gps, fick fråga mig fram, sen ringa och fråga efter patienten tills de släppte in mig och där låg de på sängarna, så otroligt amerikanskt. Större delen var i skidkläder, haha!
Visade sig att hon inte va klar än så vi åkte hem och sen dit igen och hämtade upp henne, åkte och hämtade ut hennes medicin och sen hem.
Hemma 1 tim, sen åkte vi alla över till ett annat hus och herre min skapare dessa hus. Tänkt att alla som har dessa slott här uppe har ett annat lika stort hemma också. Vårt hus här är skit stort men inte ngt speciellt kanske, eller har jag vant mig. beror på vad man jämför med. De är ju inget svenskt fjällen hus direkt, haha!
Iaf, detta huset var nybyggt och hela huset var í timmer, jag gillar egentligen inte den stilen men detta var så snyggt att jag int vet vad. INTE en cm som inte var välplanerad. Precis allt och som tagen ur en arkitekt tidning. Helt galet, kan inte ens beskirva. Minst 10 toaletter säkert, haha! Det bästa av allt är att alla familjer jag beöskt som bor i dessa galna hus är bara de snällaste personerna. Så otroligt gästvänliga och så jordnära! De gillar vi:)
Ingen är avundsjuk på varandra, har man ett finare hus ja då säger man det. Vi svenskar har allt lära!!!

Väl hemma ikväll blev det lite middag, den andra familjen kom som sagt, kl är nu 10pm och jag är skit trött, men eftersom man sover i sk hallen så kan man inte sova förrän huset är släckt och tyst. Nej det är inte synd om mig, men man har ju haft bättre förutsättningar:)
Nu ska jag ladda inför morgondagen, när den dagen är över då är det nästan sista dagen för på måndag åker vi hem och då väntas 1 vecka av 24-7 jobb, nästan iaf. Föräldrarna åker till Hawaii och jag kidsen och fastern som flyger in från NY ska hänga! Riktigt nice:)
Hoppas ni alla har en underbar helg, jag saknar er alla way toooo much<3