Vägen till Au Pair livet..

"You only live once, but once is enough if you live it right" Klokt sagt tycker jag. Skulle däremot gärna levt mer än 1 liv, fast det stämmer att det blir ju vad man gör det till och antingen är man en tjurig bitter människa och klagar på allt och alla, eller så väljer man att vara tacksam för det man har och göra det absolut bästa man kan av situationer. Sen finns det självklart mellanting, haha! Med det sagt säger jag inte att jag gör det bästa av allt och alltid är positiv och går runt och tänker Carpe Diem varje dag. Absolut inte, men jag tänker minsann inte sitta i min gungstol om 50 år och undra hur livet kunde vart, eller ångra något. Det blir det inget med! Idag finns det nästan inga hinder, bara du tar till lite envishet och mod så kan du göra i stort sett vad du känner för. Är inte det sjukt gött:) Livet har sina ups and downs och det är mer än tillåtet men jag har gjort mitt val i livet och jag tänker leva mitt liv på bästa möjliga sätt!! You never know what the future holds....men det tar vi då! Var tacksam för det du har, istället för att vara missnöjs med det du inte har. If you don´t have it...fight for it!
Där var dagens visa ord från Pernilla Shakespeare Karlsson. Oj, vad vis jag blir att va här borta i staterna..förhoppningsvis en gnutta klokare än 18 månader sedan!

Då var det tisdag, ännu en gång. Check på denna dagen! Vaknade inatt av att jag behövde snyta mig, kul! Gick upp och jobbade 7.30-8.45, skulle ut och springa med min höft gör så förbannat ont så de kunde jag glömma, plus jag var död av min fökylning, så tänkte att de tar ja ikväll istället. Tog mig istället en vilostund inna jag hämtade upp Kayla från skolan 2 tim senare. Lunch till Kayla och Taylor, gjorde de redo för Dancelesson, sen kom Kristy hem och sa att hon kunde ta tjejerna till dansen, så ja fick 2 tim off. Väldigt nice:) Då var det dags för löprundan..puuh, vädret var helt underbart, men att springa med förkylning är inget trevligt alls. Jag ger mig inte och vill varje gång slå mitt rekord, eller komma under 30 min eftersom jag vill göra det på loppet. Sista 5 min idag ville jag seriöst avlida. Fy fasen! Slängde mig på uteplatsen och dog för en stund, men sen mådde jag bra igen:) Bara 45 sek för slö, haha!
Trevligt att ha visslande mexikanare när man stretchade också. Inte så!!

Här blev det stretching på balkongen istället:)


Tur att man ändå har ett lopp att träna inför, annars blir man lätt lat och skiter i det om man är trött, men nu måste jag! Så de var det. Pratade även med Carro som är hemma i Svedal igen, hon hade precis ätit falukorv och Afil sa hon, hahhah! Förhoppningsvis inte tsm dock:)

Jobbade sedan 3-7.30 igen och jösses, de va aktiviteter hit och dit som alltid. Lacrosse, Karate fram och tillbaka, hej och hå. Man blir ju helt stressad själv, haha!
Skulle träffat Louise ikväll, men jag fick jobba över och hon började jobba igen sån otur, men snart hoppas ja de blir igen!!!
I bilen idag:
Natasha Bedingfields låt These Words spelas på radion:
- Parker: This is Justin Bieber, right?
- Pernilla: Haha, No it´s not, it´s N. Bedingfield..and she´s a girl, haha!
- Parker: Oh, really? Well, It sounds like him. Ethan do you like Justin Bieber?
- Ethan: NOO, he stinks!
- Parker: No, he is really good. He has actually worked really really hard to be where he is today. I mean, pretty much his whole life..He needs to do his homework in the car and stuff...
- Ethan: His whole life? His only 15 or something...

Hahaaaa, barns konversationer är de roligaste. Får sig alltid ett gott skratt varje dag. I en annan konversation, de lät så vuxna så jäkla gulligt när de väljer vissa ord. Haha!
Försökte även förklara för Kayla idag att man typ tappar hjärnceller när man slår i huvudet..tom när man slår till huvudet med handen. Så försökte va lite pedagogiskt och förklara hur allt låg till att man har hjärnceller för att kunna prata å skriva å allt det, men att slår man sig bara löst så kommer de cellerna tillbaka, men därför vill man ha hjälm etc. Sen träffar hon Parker:
- Parker, Parker, guess what?
when you hit your head, ur..ehm, u know " things" acutally falls out...out of your head.
HAHA, No Kayla, they don´t FALL out, you can´t see them, they kind of disappears for a while. You lose them.  haha! Förklarar jag.
Haha, hon frågade även om cellerna åker till ngn annan när de försvinner från ens huvud, HAHA! Barn, va kul...Parker fattade vad jag menade iaf, Kayla...hmm, not so sure om hon är 100 på vad jag snackar om, haha!

Nu ska jag kolla lite TV sen ska jag försöka tidig bedtime för mig!