Vägen till Au Pair livet..

Yes, jag lever, barnen lever och huset lever! Allt är under kontroll. Igår morse skjutsade jag mina värdföräldrar till flygplatsen och efter det började livet som ensamstående mamma i Manhattan Beach. Nu vet jag varför alla mammor är så små och skinny här, man stressar ju runt som en stucken katt och det finns ingen ro att äta...Min värdmamma har gjort upp ett super detaljerat schema med tider, adresser, aktiviter allt i minsta detalj som ska ske när de är borta. Väldigt bra, det är bara att följa, även om man gör hälften av det som står på schemat i sömnen av ren rutin.
Igår gick väl allt nästan som planerat, mitt på dagen skulle jag ta barnen från en park till ett annat hus för en playdate, men pga att vi gick en annan väg så gick vi fel. Eller jag gick fel. Gick runt med barnen och letade i 20 min i ren hetta! Barnen ville ha vatten och jag blev mer och mer frustrerad att jag gått fel och behövde utsätta barnen för det. Dessutom hade vi bråttom tillbaka till Parkers skola där han hade en Science klass och sen till bilen, hem och hämta Karate kläder, efter det hämta upp Parkers kompis och sedan ta de till Karaten. Ni hör ju själva, man stressar runt som aldrig förr!! 
Det slutade med att vi hittade och en annan mamma körde förbi oss och erbjöd skjuts till skolan. Ja, vi hann iaf!!

Frustrerad som jag var skynda jag mig till bilen för att köra hem och hämta Parkers karate kläder..vrider om nyckeln, men bilen funkar inte..Den skulle bara våga vara sönder tänker ja..Testar igen, men den kämpar för att funka, men orkar inte. Börjar typ lipa av frustration, men vad skulle det hjälpa. Mina värdföräldrar satt på planet till Colorade så jag fick tänka snabbt.
Springer hem, packar Parkers kläder, snacks m.m. Tar den andra bilen tillbaka till Parkers skola. Mina värdföräldrar ringer och det slutar med att AAA ska komma och hjälpa mig.
Tar med Parker till Kaylas playdate, hämtar upp Kayla, hämtar upp Parkers kompis, släpper av dem på Karaten, skyndar mig tillbaka till Parkers skola där den andra bilen är för att möta AAA.
De lyckas fixa bilen och de visste knappt själva vad felet var och jag skiter i vilket, bara den inte gör om det, haha!
Tar med Kayla i den nu fungerande bilen, parkerar den i garaget, sätter Kayla i vagnen och går tillbaka till Parkers skola för att hämta den andra bilen...För att ta sig till Parkers skola måste man gå upp för 6 gator som seriöst lutar i minst 80 graders vinkel. Behöver jag säga att jag svettades? 
Kör hem med andra bilen, lagar mat, tar emot Parker som blir avsläppt, badar barnen sen är det bedtime! 

Jag la mig 10.00 igår kväll och 10.30 kommer Parker in, jag kan inte sova. Okej, men försök igen. 11.00. Jag kan inte sova..Fortsätt försöka..00.00 Kayla kommer upp och gråter av en mardröm. 01.00 Kayla behöver bajsa mitt i natten..
Jag somnar lite halvt ca kl 3 på natten, 06.40 ringer klockan och jag väcker barnen!!!

Där fick ni en liten miniresume av gårdagen. Barnen har vart jätte duktiga och jag känner mig seriöst som en äkta morsa!! Har märkt ännu mer vilken planeringsmänniska jag är. Planerade allt inför imorse så allt gick som på räls:)
Orkar inte ens berätta om idag, men allt har gått bra idag och precis enligt planerna!!
Speciellt när man fyller i alla parentspapper, ordnar med läxor m.m. då kommer moderskänslorna, haha! Då vet man att man klarar att vara mamma också, det var ju tur:) Något jag däremot är 100% säker på just nu är att det dröjer länge innan jag blir mamma på riktigt. Hur gulliga barn än är så känner jag inte det minsta sug efter att bli mamma. Innan jag kom hit kunde jag små länga lite, men den längtan är inte nära längre. Man måste lägga ner hela sitt liv, själ och hjärta när man får ett barn och visst är det underbart när det väl sker, men waaaa vad mycket jag har kvar att göra innan jag har tid att vara någon supermom!!!!

Nu borde jag sova innan barnen väcker mig igen..hoppas dock jag hinner somna innan de kommer in denna gången! Imorgon kommer deras faster från New York och hjälper mig, så imorgon får jag lite rast:)

Ha en bra helg!!