Vägen till Au Pair livet..

Då var resväskan packad igen och redo för nästa äventyr. För 9 månader sedan tog det mig en vecka att bara packa ihop en resväska, mamma fick alltid sitta med mig och gå igenom allt jag skulle ha med mig, haha! Men jag måste säga det att man börjar nu bli en rutinerad packare. För det första har jag inte världens bästa mamma här som kan hjälpa mig och för det sker det så ofta nu för tiden att jag måste bli rutinerad:) Nu slänger man bara ner allt man tror man kommer använda, det blir oftast ganska mycket samma, om vi inte ska till Mammoth förstås, fast där vet man också hur man ska packa, så det jag vill komma fram till är att jag gått från en usel packare till en rutinerad packare:) Haha, finns det ens ett ord som heter packare?

Senaste inlägget slutade med att jag gick på turbokick passet och det är helt galet va kul det passet är, har aldrig någonsin gått på ett sånt bra pass. Jag ville inte att det skulle ta slut. Det är turbo tempo från första minut till sista och grymmaste musiken och alla instruktören skriker och peppar och vissa skriker även med, haha! I sådana tillfällen tänker jag på hur mentaliteten skiljer sig mellan sverige och amerika. Det skulle aldrig ske i Sverige. Då står alla och trycker i hörnen och vill helst inte synas alls.
Ja, det var bara en parantes som vanligt, men grymt var det:)
Gårdagen gick bara åt till jobb hela långa dagen, efter jag slutat vid 8 tiden tog mig ut på en springrunda på The Strand, riktigt mysigt att springa när det är mörkt så man ser in i alla hus och dessutom ser man ända bort till Malibu:) Mina v-föräldrar vill inte att jag springer när det är mörkt dock, även om detta typ är det säkraste stället man kan bo på så föredrar de att jag springer när det är ljust vilket man ändå kan förstå.
Väl hemma, åkte jag över till Nicole 1 tim och bytte lite bilder och snick snackade. Packade på kvällen och släckte vid 2 tiden, som tur var ställde jag klockan till dagen efter. Började klockan 1 idag, vaknade en gång vid 7 tiden av ett sms tror jag, sen igen vid 12 när klockan ringde.
Idag har det också bara blivit jobb hela dagen, mest skjutsat runt Parker på massa olika saker, vilket jag inte har något emot, älskar att köra bil och jag slipper underhålla kidsen. Haha, ibland behöver man sådana dagar. Barnen somnade runt 7.45 tiden, vek tvätt, plockade ur diskmaskinen sen var jag off.
Efter det har jag packat det sista, duschat, ätit, målat naglarna m.m. Tror jag är redo inför morgondagen, kommer bli en nice trip tror jag även om jag har en liten gnutta ångest för jag kommer typ inte träffa Nicole och Mona på 1 månad, för vi åker om varandra på grejer:( Sen saknar jag alltid Pernilla-time när jag är iväg, men jag ska absolut inte klaga, jag är tacksam för allt jag får uppleva, det är jag verkligen!
Imorgon ringer klockan 5.15 på morgonen, fy det är inte okej, men inte mkt att göra åt, planet går mot Portland där vi byter och sedan vidare mot staten Washington där vi stannar till söndag, sen flyger vi vidare till Idaho där vi stannar sön-sön. Har hyrt ett hus tsm med en annan familj, ligger precis vid en sjö där vi också hyrt en båt:) Brukar alltid bli väldigt kul till slut!!! Jag är dock lite orolig att jag börjar bli förkyld, har haft förkylningsblåsor hela veckan och ikväll har jag svårt att svälja, men jag hoppas bara det är tillfälligt!!

Bilder från San Diego kommer i helgen eller under nästa vecka. Promise!
Nu måste jag få lite sömn. Hoppas ni alla har en underbar sommar, kan bara inte förstå att det snart är augusti redan? Var det inte juni förra veckan?
SAKNAR ER ALLA SÅ OTROLIGT MYCKET!!'

Haha, denna bilden gör mig så glad:) Vi satte alltid kameran på selftimer, så man visste aldrig hur det blev.
1,2,3, Jump..No, not yet, NOW, jump. No, too late. haha!