Vägen till Au Pair livet..

Och om 24 tim sitter jag i bilen på väg hem till Manhattan Beach, my second home! Precis så går tankarna här uppe bland tallkottarna, men det vore oförskämt att säga att dagen vart hemskt, för jag har fått se mycket fina och roliga saker så det får jag väl ropa hurra för, men varje minut har jag nog tänkt på den sekunden jag ser det kära huset på The Strand eller kära huset på Allegatan i Habo:)
Dagen började med en 30 min skype med mamma och pappa, alldeles för kort, hann inte säga hälften av allt jag ville säga och ändå var det nog bara jag som pratade som vanligt, haha!
Började jobba kl 10 och Kristy frågade direkt, skypade du i morse? Ja! Med kompisar eller familj? Mamma och pappa. Är du okej? Var du ledsen? Nej jag var inte ledsen, haha! Men jag har alltid vart sån som får tårar lätt även om jag inte ens är ledsen, bara om man kanske saknar ngn så bara kommer det. Så när hon frågar så där så får hon en att bli ledsen! Fast visade inget som tur var!

Sedan gav vi oss iväg ut på lite äventyr. Alla dagar här har vart hyfsat varma, shorts och en tröja, men idag (såklart) så var det svinkallt och typ storm. Käkade lunch uppe vid liften och kollade på mountainbike proffsen som skulle styla, men de hade problem pga vinden så vet inte hur det blev med det.
Hoppade istället på en buss som tog oss långt upp i bergen och släppte av oss på en av hike turerna. Vi tog en av de kortaste på några kilometer som tog oss till The Rainbow Falls. Blev mycket varmare där uppe, så vädret blev perfekt tillslut. Kidsen var duktiga, det bästa med dessa barn är att de nästan aldrig klagar. Det tar det som det är, inte mer med det! Det ger jag de verkligen cred för. Hela hiken var jättefin, omringad av berg och vackra vyer, haha! Nu blev jag genast 50+. Well, det var fint iaf:) Vattenfallet var helt otroligt fint, och anledningen till Rainbow namnet är för att man alltid ser en regnbåge bredvid fallet. Super fint!
Gick ner och lekte lite i vattnet innan vi hikade tillbaka, då vi även träfffade en annan familj från Manhattan Beach. Alla barnen fick glass som belöning och vi begav oss tillbaka till bussen. Åkte hem till huset och tog en snabb dusch, för tro mig vi var GRÅA av all skit. Riktigt äckligt! På med bikinin och mot nästa ställe. Ingen vila, ingen ro på detta stället!
Åkte hem till familjen vi träffade på hiken och grillade, badade i deras gigantiska inomhuspool som var varm som en jacuzzi, kunde inte bli bättre!
Det är så sjukt, dessa hus är gigantiska och det är deras "vinter/sommar hus". Skulle någon i Sverige ha ett sådant hus som permanent hus skulle man tappa hakan. Galet det där!
Kommer ni ihåg huset i Idaho jag berättade om? Som var det största sjukaste huset i historien? Den familjen spenderar 8 veckor/år i det huset, bor i Manhattan Beach permanent och idag körde vi förbi deras hus här i Mammoth OCKSÅ. Stort som vet inte vad. Hur galet är inte det?

Familjen vi var hos ikväll är världens mest gästvänliga, super goa, men återigen jag räknade minuterna, haha! Vid 9 tiden ikväll hoppade vi in i bilen och jag var fyllechaffis. Körde in på vår gata och öppnade garageporten och då skriker min värdmamma till: A BEAR, A BEAR. Look, there is a BEAR. Haha! Jag släppte ratten och började garva, då står det en stor jäkla brun björn 10 meter från vårt hus!!!! EN BJÖRN? Seriöst, jag blev fasen rädd! Barnen ville inte alls titta på björnen, de blev rädda de små liven. Han försvann fortare än kvikt tyvärr, men grymt kul att se:) Kristy och Don fick dock ha en lång föreläsning för barnen ikväll hur björnen inte kan låsa upp dörrarna, haha!

Ja det var en märlig avslutning på dagen! Förlåt igen för ett flummigt inlägg, men jag har pratat med kompisar samtidigt, så jag gör annat emellan och då blir det inte den där röda tråden i inlägget, haha!
Nu har klockan tickat iväg igen och det är dags att avsluta. Ska dock svara på kommentarer som jag fått, tack igen alla ni är bäst! Det här med förlänging, jag har alltid känt mig 100 säker på mitt val, jag vill inte hem om 2 månader men just nu tvekar jag om jag tagit rätt beslut och självklart kommer jag klara 8 månader till det vet jag. Har jag gett mig in på något så avslutar jag det, men frågan är bara hur glad jag kommer vara, hur mkt jag kommer uppskatta det eller om det bara kommer bli 6 månader av nedräkning, det är vad jag är rädd för. Det är mycket som spelar in och just nu är jag färdig med att vara au pair, men jag vet att det kommer vända och förhoppningsvis får jag tillbaka min riktiga gnista igen!!! Nog om det, imorgon åker vi hem och då kommer förmodligen några små gnistor tillbaka till Pernilla.

Nu ska jag bjuda på lite pics från dagen innan det är sov dags. Så svårt att välja, fick massor av bra bilder! Denna kameran är livets köp!



Så nöjd att jag fångade regnbågen i bilden.


På bussen.




K - Family:)


Haha, terrible pic, men det enda jag har, haha! Nu ser jag ut som 12 igen.


Fick de 2 värsta kommentarerna idag:
På hiken presenterar min värdmamma mig för alla, Pernilla, from Sweden...
Då säger en av papporna..
- Yea, and she´s probably in a Swedish bikini team or something. Alla garvade och ja fattade inte vad som hände..Va fasen kom den kommentaren ifrån? Vad fick han idén ifrån när USA precis gjort mig till en kossa, haha!
Nästa kommentar var från en grandpa:
- So, what grade are u in?
- wtf? Eh, I already finished high school. In sweden.
- Ah, in Sweden?
Han fattade inte riktigt vad jag gjorde här, haha!
Va fasen, jag ska flytta hem till Sverige nu så man folk kan tro att man är äldre istället.

Det var allt från Pernilla 12 år.