Vägen till Au Pair livet..

Jaha, då vet jag inte var jag ska börja. Det har varit en superbra helg med släkt, vänner och familj, Tack för det:)
Jag har varit förberedd på detta äventyret i flera år, eftersom det länge varit min dröm, men det är inte förrän idag jag verkligen insett att jag inte kommer hem på 1 år. Jag kommer inte kunna krypa upp i mammas famn på 1 år, eller förhoppningsvis bara 6 månader tills familjen hälsar på, men man kommer inte ha sin familj eller vänner nära längre..
Det är det som jag tycker är det enda jobbiga just nu, jag är så otroligt hemmakär, så idag slog det mig att jag åker inatt! Idag har jag lipat största delen av morgonen, men det kändes mycket bättre när jag visade det och mamma och pappa kom och pratade med mig, man ska verkligen inte dölja det.
De har så rätt som säger att detta är den absolut värsta dagen på hela detta äventyret..man vet inte hur något kommer bli, man inser samtidigt vad man gör och det är många tankar..

Det känns bra att ha gråtit ut och mer kommer det bli, men i morgon börjar äventyret jag väntat på i flera år och det kommer bli en berg o dalbana, men det är väl det som stärker en.
Nu blev inte detta så uppmuntrande, men jag är precis lika taggad som innan, bara med mer nervositet och ångest i bagaget!

Nu ska jag njuta av sista dagen med familjen och hoppas på att detta blir början på ett av de bästa åren i mitt liv!
Jag kommer uppdatera så mycket jag kan men när jag kommer till familjen kommer deras nuvarande au pair vara kvar och då blir det nog mycket att lära sig och lära känna, men jag uppdaterar så mycket jag kan:)

Mot New York..Det kommer bli grymt!!!

TACK alla underbara människor för att ni finns, vi ses snart igen, och hörs definitivt under året!!!
Love<3