Vägen till Au Pair livet..

JAG HAR INTERNET!
Kristy sa till mig i morse att jag skulle ta med mig, tidningar, dator m.m. om jag ville för att ha på min fritid här uppe, så YES, det finns internet här. Tur det jag hade ju inte överlevt 5 dagar utan dator.
Ja, vart ska man börja? Blandade känslor om jag ska vara ärlig.
Började jobba kl 8.00 i morse och hjälpte till att göra barnen redo för resan, och 50 väskor, 30 snackspåsar och 3 pajer rullade bilen iväg mot Mammoth. Resan tog 6 timmar, men gick ändå väldigt fort, stannade och åt på In-N-out Burger som är en klassisk hamburger restaurang.
Det var väldigt häftigt att se hur landskapet kan ändras så mycket bara man åker 1 tim bort, det påminde mig precis om Tanzania i början med alla mega berg, både gröna och röda. Sen övergick det nästan i öken, torra växter, ökenfärgade berg, det va kul att se faktiskt:)
Väl framme bland Mammoth bergen var det lite snö på topparna, det var granar och det påminner mig precis om fjällen med husen och granarna!

Deras hus här är super mysigt, fjällen inspirerat och fint tycker jag!! Nu är vi 7 vuxna och 6 barn, i morgon anländer 2 vuxna till, så det är fullt hus!
Det är lite läskigt här uppe, för man är så högt upp i bergen att det är svårt att andas ibland. Speciellt när man går upp och ner för trapporna då tror jag att jag får en hjärtattack eller nåt, haha! Huden är väldigt torr och man måste dricka massa vatten..Hur orkar man bo här?
Fast man vänjer sig har jag hört.

Alla här är som jag sa väldigt trevliga och gulliga, men idag har jag fått min första hemlängtan. Jag tror vissa av er tror jag varit homesick innan, men i början hade jag ångest, inte hemlängtan, för det vet jag hur det känns! Allt har bara blivit bättre och bättre och jag trivs mer och mer, men idag kom den lilla onda anden till mig..
När gråten kommer upp i halsen, man är trött och man vill bara låsa in sig och va med sig själv..Någon gång måste den riktigt hemlängtan komma, eller inte för alla men jag vet att den kommer drabba mig och jag vet inte om den hade gjort det även om jag var "hemma" i Manhattan Beach eller om det är bara för jag är i Mammoth nu, men idag kom den till mig. Det får jag aldrig svar på, men jag känner att jag vantrivs lite just nu. Som att jag på något sätt längtar efter att bara få vara Pernilla som slipper anpassa sig och bara kan vara sig själv och prata sitt språk, den Pernilla:)

Självklart börjar man tänka, var det bara första månaden som var bra ska jag längta hem i 11 månader nu??
Tanken av att vi ska åka hit säkert 6 gånger till i år skrämmer mig lite, men jag får upptäcka något nytt det är positivt även om jag gillar Manhattan mer:)

Jag kanska bara är trött och inte van vid ett nytt ställe. Det är också lite jobbigt att veta att man inte riktigt får någon fritid här..just nu har jag fritid men jag sitter ändå bland alla som springer runt för jag har inte direkt mitt egna rum här. Det är ABSOLUT inget jag begär, men det blir väldigt intensivt!!
Nog om detta, jag har ingen aning om vad som kommer hända i veckan, förutom att vi ska äta Turkey på Thanksgiving på torsdag ungefär!

Hoppas det bara var en liten hemlängtan och att den inte kommer tillbaka i veckan.
Puh, nu somnar jag seriöst sittande..hoppas jag får gå och lägga mig snart! Jag har precis fått öronproppar, eftersom jag sover typ mitt i ett stort rum hur jag nu ska förklara det, så det ska nog gå bra:)

Hoppas hoppas på en bra vecka!!
JAG SAKNAR ER!